Dum av barn?
För några år sen fick Ingela ett vykort av mej me ett tidningsurklipp, som jag tydligen tyckte passade oss barn-antagonister. Läs själva...
Idag, sitter vi då här... med varsitt litet knyte på armen å tycker inte att vi är speciellt dumma i huvudet...Tvärtom känner vi oss riktigt smarta, som såg till å bilda familj innan vi blev alltför lastgamla... Tänk om vi hade gått miste om det här!!? Hur korkat hade inte det varit???
Dagens Leo
Fräsan Fräs
Måste ju lägga ut lite bilder på en superdupervovve vi haft glädjen å va ägare till.
En flatcoated retriever (eller flashcoated, som Bella säger), som bara blev 7 år.
Hon fick cancer å är i denna stund i hundarnas himmel.
Tillsammans med Cujo (som hon regerade över), Troja (som hon hatade),
Selma (som hon ville äta upp),
Lana (som hon aldrig träffat men som hon säkert hyser stor respekt för)
å rottweilern Lee, hennes bästis, som dog några månader efter henne, i samma sjukdom.
Strålande jul
Självklart har jag tatt hänsyn till husets överhuvud (läs jag), mannen, å inte pyntat alltför mycket... Faktiskt bara TVÅ tomtar i hela lägenheten å tack å lov inget Jesusbarn. Julgardiner endast i köket å i vardagsrummet finns det i kväll en liten bock som stoltserar i mittersta fönstret, bredvid en fin, röd ljuslykta. Än dock på behörigt avstånd, vill ju inte att han ska brinna upp... Vore ju förfärligt! Bakat lussekatter (me massor av saffran i) å köpt pepparkakor. Stekt köttbullar å lagt in sill... Vart uti skogen å hugge ena julegran å kollat att alla lampor i slingan fungera...
Änglar hänger det här å där, julgransbollar i rött å vitt dinglar i fönster å i takkronor... Juldukarna är strykta, väggbonader likaså... Kuddarna i soffan är utbytta mot... röda kuddar...såklart! Stjärnor har jag hängt i köksfönstret å ljusstakar har jag ställt på alla tänkbara bord... Handdukarna inne på toaletten är numer röda å duschdraperiet likaså... (Visserligen är det elds-flames på draperiet men va gör det? Det är ju rött...?)
Sängen är bäddad i julens lakan å nejlikorna ha ja tryckt in i bappelsinerna så nu blöder mina fingrar... På ytterdörrn hänger ett halmhjärta å bredvid dörrn hänger den där älgen med tomteluva som Freja försökte äta upp förra julen...
Sååå... Välkommen hem min kära livskamrat! Här väntar juledoft å julefrid!
Dagens Leo
Kramar till alla Leopolare!
Gastroskopi...
..är ju inte vad jag skulle föreslå er å sysselsätta er med en fredagmorron! Nu hade jag inte så många val, var kallad å kände väl att det kunde va intressant å se vad det är som brunnit i magen sista halvåret. Nu har jag gjort en sån här undersökning förut, visste att gastroskopet ska sväljas å att man ska andas lugnt å ffa att man ska vara avslappnad...???
Inget av detta är på nåt sätt möjligt anser jag, varför jag krävde nån form av narkos. På plats får jag veta att det är fråga om en "lätt sedering" å att jag kommer att vara "lite trött" men "samarbetsvillig"... Visst, tänkte jag... Jag kommer att vara klarvaken, sparka å slåss. Sist var det 4 sköterskor som i stort sett höll fast mig för att man skulle kunna genomföra undersökningen.
Inne på undersökningsrummet träffar jag Dr Schygerwall å han säger att "det här kommer att gå bra, inga problem... Syster kommer att guida dig, lyssna bara på henne... Viktigt att du andas... Bla bla bla...." Syster lägger kanyl å föreslår 5 mg av lugnande medel. "Det är nog för mycket" säger Dr Schygerwall, "börja med 3 mg"... Sen vänder han sig mot mig och börjar med ett sk kallprat. "Jag ser i din journal, som för övrigt är gedigen, att du haft både proppar å blödning... Stackars tös... Många sjukhusbesök.... provtagning under din graviditet?... En son? Å han mår bra?... Äter redigt och så...? blabb... blubb...bla bla... Tillfälligt avbrott...
... jo, tack... Vaknar två timmar senare med en eller eventuellt två kråkor i halsen, bredvid mig står Dr Schygerwall med en A4-bild på min magsäck å undrar om jag vill titta. "Här ska du se, flicka lilla, här har jag hittat ett antal sår som jag tror vi kan åtgärda med lite medikament"... "Hur mår du?"... "Jag har tagit biopsier för jag tror vi behöver mer medicin, vi avvaktar svaret. Börja med detta så länge"...
Hjälp, vad han pratar tänker jag å nickar till ett svar på samtliga frågor. Han skriver recept, skakar hand och försvinner. Juhupp... Magsår... Men det är ju fantastiskt! Ingen tumör alltså? Eller nåt annat obotligt...? Magsår! Kanske inte så roligt, men än dock - bara magsår! I jämförelse me all annan skit man plöjt så är ju magsår inget... Välkommen magsår... Jag ska nog överleva dig åxå!
Jag har världens
finaste Leo... 
eller eller ellllerrrr hur?
För mycke kläder...
Å han har nog tyvärr rätt i det...
Har nån underlig sida hos mig själv som skickar ut mig i lite olika butiker,
både på nät å på gater å torg...
Sen kommer jag hem me de ena impulsköpet efter det andra.
Lägger allt på hög å när det har legat ett tag...
Ja, då ger jag visst bort kläderna till nån som råkar säga att "den där va ju snygg...."???
Visst vare snyggt å visst kosta den, men ta den du.... Tjuhupp! Sån ä jag!
Nu ha ja iaf lovat å rensa lite, å faktiskt sälja kläderna...
Inte ge bort... Sälja... Inte ge... Sälja... Inte ge...
vi får väl se hur det går...
Önska mej lycka till, kanske..
.
Säljes/skänkes?: Snygga oanvända jeans... (Sålda nu....!)
RIKTIGA lussekatter
På tal om katter
Lussekatter
Här (i nedre delen av landet...) måste man,
när man är lat å köper dessa katter på bagerier å i affärer,
kolla att det verkligen är saffran i katten.
Har man otur kan man, som norrländska utan annan erfarenhet än saffran i katten,
komma hem med en påse full me osaffrade katter...
Kvällen är förstörd å man kan lika gärna käka en husman me bregott på
istället för dessa osmakliga katter...
Betalade dessutom 65:- för den osaffrade påsen...
En riktig vinter...
En gång skulle jag rädda en fluga ur ett spindelnät, för de va ju så synd om honom där han låg å kravlade för att ta sig loss... Jag pillade loss flugan å upptäcker till min fasa att det var nog för sent, eftersom flugan var fullkomligt utmattad å halvt livlös efter sin svåra kamp. Jag blev tvungen att hjälpa honom ur sin plågsamma, å säkert långsamma, död. En död fluga vill ingen spindel käka... Jag tryckte till honom med en bok... Då kom spindeln... Å han hade ju plötsligt ingen mat nu... Då blev jag ju tvungen å ta till boken en gång till.. Så han inte behövde svälta till döds, menar jag... Det blir så fel, som sagt, om man lägger sig i djurens vardag... Kan tillägga att jag faktiskt försökte fånga en fluga först åt honom, men det kändes inte heller riktigt rätt...
En annan gång hittade jag min vovve Wilda lattjandes med en nyfödd mus, naken å försvarslös.. Hon kastade den hit å dit å hade en synnerligen trevlig stund. Tills matte kom! Jag fick fatt i den stackars musen å gjorde vad jag kunde för att återuppliva den. Seriös HLR med mun-mot-mun-metoden utesluten... Musen klarade sig inte...
Vidare kan jag meddela att det idag är skyltsöndag här hos oss! Inte i vår bostad, men ute på byn... Där har man dessutom lyckats ordna till en konstgjord is-bana... Av plast!? Å där ska Grästorps hockeylag dra en repa lite senare i ettermedda´.. Detta måste ses! Å naturligtvis längtar man ju bara hem ännu mer då, till ladan hemma i Storuman, me den där speciella doften å den där riktiga isen osv osv... Ska köpa mej ett par nya skridskor när Leo blir lagom gammal å beträda isen - då blir det äntligen åka av igen!
Morsning korsning!
